Skönstaholmsboken

Sköna Skönstaholm!

Förord till andra upplagan

Den första upplagan av boken ”Skönstaholm” ställdes samman till femtioårsjubiléet. När vi nu ger ut en andra, lätt reviderad, upplaga av boken om Skönstaholm, skriver vi år 2011 och Skönstaholm står inför sitt sextioårsjubileum.

Mycket har hänt i Skönstaholm under det gångna decenniet. Två av mina närmaste medarbetare med boken har dött, Sven Ljungman och Olle Bengtzon. Sven formgav vackert boken tillsammans med sin son Anders. Olle skrev och deltog intensivt i det redaktionella arbetet. Det mest omvälvande som hänt är emellertid att skönstaholmarna köpt sitt vackra gamla radhusområde. Bostadsrättsföreningen Skönstaholm övertog byn onsdagen den 16 juni 2010 kl 10.36. Därmed vänder vi ett nytt blad i Skönstaholms stolta historia. Hur ska det gå? Vi hyser ingen oro. Är det några som har tränat på att ta hand om sig själva, så är det vi. Sextioåringen håller att pånyttfödas!

Stockholmshem var länge en omsorgsfull och omtänksam huvudman för Skönstaholm. Det är Stockholmshems förtjänst att Skönstaholm är så pass väl och så ursprungligt bevarat att det av arkitekturhistorikerna ses som ett av vårt lands finaste exempel på vad de kallar folkhemsarkitekturen.

Mot slutet av åttiotalet började det dock gå utför, en nedgång som sedan kom att accelerera. Sociala omsorger ersattes av räknenissarnas tyranni, underhållet av husen eftersattes, trädgården tilläts förfalla. Det här hade orsaker som låg utanför vår kontroll. Stockholmshems tidigare så boende- medvetna och starka verkställande direktörer kom att efterträdas av vd:ar som blev lekbollar i händerna på nyckfulla politiker i styrelsen för företaget.

Vårt inflytande minskade i takt med att avståndet till dem som fattade besluten ökade. Jag såg det här hända som en av Grannskapsklubbens representanter i boinflytandekommittén när vi hade våra tröstlösa överläggningar med Stockholmshems okunniga och nonchalanta förvaltare. Man ville inte reparera det som gått sönder, man vägrade hjälpa oss med demografin när vi stred för ett levande litet samhälle. Det blev i längden ohållbart. Jag kom att känna mig som gisslan, det var ett spel, vi var i kommittén utsatta för det som Herbert Marcuse kallat repressiv tolerans. När man nekade oss hjälp att skotta ut våra gamlingar på vintern, var måttet rågat för min del. Det var tydligt att ”företaget förlorat sin själ”, som Stockholmshems gamle ekonomichef, urskönstaholmaren Bengt Westberg, så klarsynt uttryckt det.

Ombildningsprocessen tog två år. Vi som tog på oss att rädda Skönstaholm från undergång, för så dramatiskt (befogat eller ej) upplevde vi det, var Per Hansson, Harry Wikner, Cloffe Widén och undertecknad. Förutan vår konsult, den allvise och skarpsinnige Bo Wolwan hade vi inte lyckats. Inte heller utan stöd från nestorerna Lars Malm och Bengt Westberg.

Om vi bortser från själen, som jag skrev om i förordet till den första upplagan, och ser till arkitekturen, vari består då det unika med Skönstaholm? Det är inte husen. Det är inte terrängen. Det är husen i terrängen. De på plats byggda husens anpassning till terrängen och terrängens framhävande av husens karaktär. Arkitekternas begåvning, konstnärliga förmåga att skapa samklang på lika villkor mellan hus och terräng – se där det unika med Skönstaholm.

Skönstaholms skapare Nils Sterner och Erik F. Dahl, Walter Bauer och Erik Anjou hade en vision om ett litet samhälle, en by, som skönt anpassar sig efter terrängen. Vänder ryggen mot norr och öppnar sig mot söder. Där hus och natur harmoniskt samspelar, längorna anpassar sig efter terrängen, terrängen motiverar olika hustyper och individuella lösningar.

I Skönstaholm finns nio olika hustyper, det skänker rik variation, omväxling, samtidigt som de alla är självklart infogade i den övergripande, karaktärsfulla, stilen. Omsorgen om detaljerna, de viktiga och vackra portikerna mellan längorna, fönsteromfattningarna, de karakteristiska takfallen, fasadputsen som harmoniserar med naturen, takkuporna, här får jag sluta min lovsång, ni vet så väl som jag…

Skönhetsvärden är dock inte alltid lätta att enas om. Lättare syns det vara att enas kring materiella värden. Det finns alltid, i alla tider, människor som är beredda att betala för det unika. Det materiella värdet på våra hus kommer att stå i relation till graden av vår bevarandeförmåga. Om vi lyckas bevara Skönstaholm som ”ett av vårt lands finaste exempel på folkhemsarkitekturen”, kommer det att ha ett dubbelt värde. I vårt dagliga liv kan vi njuta av skönheten, när vi flyttar eller dör lönar det sig krasst i kronor räknat.
Skönstaholm föddes i nittonhundrafemtiotalets gryning, en guldålders gryning, som ett söndagsbarn.

Skönstaholm är ett mikrokosmos, ett ekotempel för generationers samlade erfarenheter.
Fråga inte vad Skönstaholm kan göra för dig. Fråga vad du kan göra för Skönstaholm.
Människor kommer, människor går. Skönstaholm består.

Vi har ett arv att förvalta. Det tillhör inte mig. Det tillhör inte dig. Det tillhör generationer som kommer efter oss.

Skönstaholm våren 2011, inför sextioårsjubiléet

Ulf von Straus
s

Skönstaholmsbokens omslag
Skönstaholmsboken (andra upplagan)
Ladda ner Skönstaholmsboken
Ladda ner Skönstaholmsboken här!
Innehåll
7. Förord — Ulf von Strauss
11. Gullvivor, gökärt, liljekonvalj och doften
av syrén: Skönstaholm blir till!
— Lars Malm och Bothild Hagström 
16. Historien om Skönstaholm: Planeringen för
förortsbyggandet under efterkrigstiden — Klas Lundkvist 
35. Skönstaholm före Skönstaholm — Lars Malm
44. Skönstaholms lucior 1952–2010
48. Historien om Skönstaholm: Stockholms stad beslutar
att genomföra försök med radhus — Klas L. 
59. När jag var liten i Skönstaholm — Claes Widén
64. Skönstaholms Tennisklubb
72. Historien om Skönstaholm: Arkitekterna
— Arkitektarbetet och förebilder — Klas L.
88. Årsberättelse: Verksamhetsåret 1.7.1952–30.6.1953
98. Historien om Skönstaholm: Skönstaholms kvaliteter
i stadsplan och hus. Inte bara Skönstaholm
— Folkhemsarkitekturens kvaliteter — Klas L.
112. Ishockey, racerbilar, tjejer — Curt Eiworth
118. Historien om Skönstaholm: Skönstaholm idag och
i morgon. Några avslutande reflexioner — Klas L.
130. Skönstaholms Husmodersförening
— Ulla Dietsch/Ingrid Vallander
134. Den okända byn i söderort — Jenny Lundberg
142. Historien om Skönstaholm: Hus och lägenheter —
Lägenheterna — Centrumhuset — Klas L.
167. Ur Grannskapsklubbens annaler — Lars Malm
182. Skönstaholm i våra hjärtan — Olle Bengtzon
202. Skaparna
205. Sextio styrelser
209. Skönstaholm då och nu

Boken har tillkommit på uppdrag av styrelsen för
Grannskapsklubben Skönstaholm, som stått som dess garant.
Allt arbete med boken (förutom två blygsamma manusarvoden)
har skett på ideell grund.
Denna andra reviderade upplaga har tillkommit på uppdrag
av styrelsen för brf Skönstaholm.
Tack till Stockholms Stadsmuseum och Arkitekturmuseet

© Grannskapsklubben Skönstaholm Förlag
samt respektive författare och fotograf
Redaktör: Ulf von Strauss
Omslag: Sven Ljungman
Repro: A. & S. Ljungman
Formgivning: Anders Ljungman
Andra reviderade upplagan
ISBN: 978-91-633-8626-8